OLGA

Gathundarna sträcker ut sig på den dammiga marken utanför metrostationen.
De har somnat i solen, stjälpts ut, torra och obekymrade.
Människorna skyndar förbi, köper tulpaner eller underkläder.
Det finns också andra städer som ligger utanför kartan. De kallas Alagir eller Tschinvali.
Kvinnan med lindade ben och morgonrock
i lägenheten intill
lämnade sin dotter där.
Nu blommar päronträden, säger hon och ser ut över parkeringsplatsen.
Nu blommar päronträden hos min dotter. 

VÄDERLEK

regn sammanfaller med publikationer över bevarandet av den svenska industrins minnen

odiskat porslin och lyhördheten

regn sammanfaller med kvartifemträngseln och fuktiga hundar på golven

sammanfaller med tystnaden

liksom allt hastigare genom rummet

regn sammanfaller med den magre värmlänningens intensiva andetag

doften av trä och gummiband:

positionering. lyft. utfall. 

GRÄNSER

Man är över huvud taget beroende av begränsningar

de fasta elementen

inramningarna

gränsmarkörerna

Man är beroende av de små rummen emellan 

de små gliporna av längtan

som ligger inkrupna bakom kartritarnas linjaler


glaciärerna
pelarskogarna
rymdbaserna

Över huvud taget

finns bara tillvaron

så länge gränserna sträcker sig emellan de olika tillstånden

och man hela tiden vet att sprickorna kan vidgas

FISKHAMNEN

Långtradarna kommer in och vänder med lax och blåmusslor. Det går inte att låta bli. Det är brist på segel.
Det finns annat istället. Varmkorv. Elcentraler. Grus.På ångbåtspiren ligger frigolitlådor och torskskelett kvarglömda. Fiskmåsar bor där.


Pirarna smulas gradvis sönder, systemet har börjat glappa. Det har börjat bli ett system som också är ett system för sällsynta trutar och sillgrisslor. De har letat sig in i väven, gnagt sig fast på träbryggorna; lever på varmkorv och grus.


På kajkanten går kvinnor i gröna sammetsklänningar och snurrar sina parasoller, i korg över armen samlar de frigolit och snäckskal.

INFRASTRUKTUR

de streckade linjerna visar var kartan ska klippas isär. sedan kan varje stadsdel nålas upp på väggen. dess burspråk, koltrastar, parkeringsautomater. 

mellan stadsdelarna breder havet ut sig, en silverblank päls man kan simma över. 

fartyg kommer in och lastar av containrar fyllda med minkfoder, frottéhanddukar och snö. containrarna lastas över till järnvägsvagnar och transporteras vidare.

det är det som är infrastrukturen.

salt är hav som torkat in.

på havsbottnen ligger humrarna stelfrusna bland stenarna, man har ännu inte hittat något sätt att utläsa deras ålder. 

järnvägarna är de streckade linjerna på kartan, markeringarna man klipper efter. järnvägar går alltid österut.  

man skulle kunna älska alla stadsdelar. man skulle kunna flytta dit med sina salladsbestick och förgreningskontakter, breda ut trasmattorna, äta saffransglass. det finns maskiner för sånt. man skulle kunna resa österut, ta dagarna som de kommer, äta sill, umgås med avlägsna släktingar. 

män med erfarenhet ringer varandra i sina mobiltelefoner, ger rekommendationer. 

män är alltid klädda i sidenrock.  

män fraktar varor över haven: frotté, koltrastar, sill.

the colours of malmö VI: the morning.

På söndagar är städer tysta och blanka. en skäggig man med systemkassar betraktar bukowskis skyltfönster på ostadiga ben, gatsopare i oranga overaller sköljer bort hästspillning från torgen. Ett stramt klockspel kastar skuggor över de gamla tegelväggarna: tio korta slag. 

the colours of malmö V: night sound

En overheadapparat dansar med små ryckiga rörelser till beatsen i en livemix. Glaslyktorna lägger på nya ljud, skira skakningar som projiceras på väggen.

I Seved odlar människor solrosor, persilja och bönor mellan hyreshusen. Parkväxterna har bytts ut till citronmeliss.

the colours of malmö IV: twilight

   

När det blir skymning promenerar vi till ett galleri genom parker där kupoler och vattenytor lyser mellan trädstammarna. Det har blivit kyligt och gatorna luktar vanilj. 

Galleriet visar en fotoutställning, bleka pastellfärgade foton tätt uppsatta på en liten del av väggen. Som om de försöker skydda varandra.  På bilderna finns människor som alla vänder ryggen mot kameran. 

I hörlurarna som hänger nedanför bilderna kan man höra deras berättelser

“Vi betalade bara för att komma till något land. Vi visste inte vilket. De öppnade dörrarna och sa ‘det här är sverige’. Men de var utan papper, utan rätt. Flyktfåglar. 

the colours of malmö III: yellow and blues

Plötsligt vandrar vi bara rakt in i kravallstängslen. Hela torget är avspärrat och trupper med ridande polis spritter omkring. Luften är spänd av väntan. Sedan kommer de. Med skarpt gula flaggor, segervissa leenden formerar de sig framför rådhuset. Fanbärararna prydligt flankerade, de speciellt inbjudna italienska talarna.  Polisens schäferhundar och pansarbilar bildar en försvarslinje, ett yttre artilleri, redo med tårgas och batonger om barrikaderna bryts. Om protesterna skulle bli för högljudda. På torget fylls oktoberluften av skramlet från hundratals nyckelknippor som överröstar högtalarna och helikoptrarna som kretsar i luften som envisa trollsländor.

the colours of malmö II: sunny morning

Drivor av bockhornsklöver, dill, persilja koriander och sånt man inte ens vet namnet på på möllevångstorget.  Nyköpta batterier som inte fungerar. Potatis, paprikor, pumpor. Hur ska man ens kunna välja grönsak? Falafel och konstmuseer. Solskenskaféer med hallontarteletter, lökkupoler på överblivna plåtdörrar, en butik som endast sålde diamant.