DET VITA HAVET

i utkanten av den knastrande skogen
ligger ett blekt innanhav
sältan driver mot tallarna

när hon rör sig ner mot stranden

sakta låter hon plaggen falla
skikt efter skikt av vanvett

landar i vattenbrynet

vinden får ta dem
de spröda vingarna sprids i 

sanddynorna

blir liggande där
medan hon vadar ut i vattenlanden

UTMARK

utanför kartan 

-bortanför de egentligt kända gränserna- 

breder frostskogarna ut sig

ett rike byggt av tystnad
och sedan länge förtorkade stammar

stående i den förtunnade marken
vaktar de tidens förflyttning

ur dess sprickor tränger en 

vildvuxen ordning av vatten:
isskorpor, myrmarker, moln

så vänder vinden

sätter dimman i rörelse
luftens vithet tätnar.

lättjefullt ser vi oss om i det förlorade landskapet: kaffe, kardemumma, kastanj.

vi rör oss bland spillror av granskog, växande högar av sand.

du säger det finns fåglar som aldrig sover
som glider ändlöst över haven
dagar, nätter, år.

jag tänker på doften av myrmark
din yttersta cirkel av ljus.

RE:NOVEMBER

när november återvänder från Moskva
har oväsendet vuxit

gravitationens tyngd är större
dånet av vansinniga urskogar som spränger sig upp ur vittrande institutioner brusar i bakgrunden

tristessen rymmer större hålrum:
det hopsnörda kamouflagetyget där veteranens ben skulle suttit.
frostens nya emigranter.
termostaternas riktningslösa spinnande.

mynt är minuter.
väta är köld.

NOVEMBER

synonymerna till ljud:

klangbottnar. väsen. tystnad. 

färgerna vattnas ur, 

dagarna vrider mot norr;

mynten faller ner i sina springor.

en enda spikrak stig ligger kvar,

rakt in mot november.

DEN FÖRLORADE SÖMNEN

rester av förlorad sömn ligger kringströdd i gräset

ofullständiga glasprismor

en dröm en regnvåt marknadsplats har letat sig ut, landat som en skärva under träden.
vissa delar saknas:

kyrkklockorna har inget läte. 

kärleken har inget namn. 

allt kunde inte rymmas-
ljudet klipptes bort, murarnas material går inte att fastställa:
grus och guld är samma.

jag är bara en av alla slumpvisa havshundar
en tillfällighet uppspolad på en snårig strand.

beskheten av förångat saltvatten
kristallerna som biter sig fast i pälsen

dricker smältvattnet från trottoarerna, ser de slocknade fasanerna bäras ut ur skogarna, rullar ihop mig bakom de fallna stuckaturerna. 

kvinnorna samlas under femotiotalslampetterna
samtalar om blyertspennor och skaldjursbuljong
i det fadda lysrörsskenet vrider  de ur trasorna med sillspad,
stänger fönstren mot kvällsvinden.