TRE TIMMAR

under den avtagande skymningen
lösgör sig tiden från väggarna

med timmarna fritt omkringkastade

sveper den ner från den blygrå himlen

små antändande gnistor

får saker att fatta eld

viskningar och ekon glider över den frusna marken

över hav och skogar och mörknande städer

asfalten skälver under isen

och urverken ställer om sig

den sammanblandade tiden sänder rösterna snabbare.

motståndslöst

ingenting av detta har någon början eller slut

i fraktaler av slocknande himlar

sluter sig svärtan över flodens stränder

tre smältande stjärnor blir liggande i snön:

timmarna som delar världen.

DET VITA HAVET

i utkanten av den knastrande skogen
ligger ett blekt innanhav
sältan driver mot tallarna

när hon rör sig ner mot stranden

sakta låter hon plaggen falla
skikt efter skikt av vanvett

landar i vattenbrynet

vinden får ta dem
de spröda vingarna sprids i 

sanddynorna

blir liggande där
medan hon vadar ut i vattenlanden

UTMARK

utanför kartan 

-bortanför de egentligt kända gränserna- 

breder frostskogarna ut sig

ett rike byggt av tystnad
och sedan länge förtorkade stammar

stående i den förtunnade marken
vaktar de tidens förflyttning

ur dess sprickor tränger en 

vildvuxen ordning av vatten:
isskorpor, myrmarker, moln

så vänder vinden

sätter dimman i rörelse
luftens vithet tätnar.

lättjefullt ser vi oss om i det förlorade landskapet: kaffe, kardemumma, kastanj.

vi rör oss bland spillror av granskog, växande högar av sand.

du säger det finns fåglar som aldrig sover
som glider ändlöst över haven
dagar, nätter, år.

jag tänker på doften av myrmark
din yttersta cirkel av ljus.

RE:NOVEMBER

när november återvänder från Moskva
har oväsendet vuxit

gravitationens tyngd är större
dånet av vansinniga urskogar som spränger sig upp ur vittrande institutioner brusar i bakgrunden

tristessen rymmer större hålrum:
det hopsnörda kamouflagetyget där veteranens ben skulle suttit.
frostens nya emigranter.
termostaternas riktningslösa spinnande.

mynt är minuter.
väta är köld.

NOVEMBER

synonymerna till ljud:

klangbottnar. väsen. tystnad. 

färgerna vattnas ur, 

dagarna vrider mot norr;

mynten faller ner i sina springor.

en enda spikrak stig ligger kvar,

rakt in mot november.

DEN FÖRLORADE SÖMNEN

rester av förlorad sömn ligger kringströdd i gräset

ofullständiga glasprismor

en dröm en regnvåt marknadsplats har letat sig ut, landat som en skärva under träden.
vissa delar saknas:

kyrkklockorna har inget läte. 

kärleken har inget namn. 

allt kunde inte rymmas-
ljudet klipptes bort, murarnas material går inte att fastställa:
grus och guld är samma.

jag är bara en av alla slumpvisa havshundar
en tillfällighet uppspolad på en snårig strand.

beskheten av förångat saltvatten
kristallerna som biter sig fast i pälsen

dricker smältvattnet från trottoarerna, ser de slocknade fasanerna bäras ut ur skogarna, rullar ihop mig bakom de fallna stuckaturerna. 

kvinnorna samlas under femotiotalslampetterna
samtalar om blyertspennor och skaldjursbuljong
i det fadda lysrörsskenet vrider  de ur trasorna med sillspad,
stänger fönstren mot kvällsvinden.

De vita valarna blir allt mer genomskinliga där de ligger med vilsna ögon i sanden. Tidvattnet drar sig tillbaka, lämnar allt större pölar av mörk, sugande sand blottad i kanten av det ändlösa havet. Vi kommer ständigt tillbaka till den punkten: där de vita valarna ligger strandade, gränslandet mellan ebb och flod. Du sjunker ner till midjan i den flyktiga sanden, de tunga kropparna välter över oss när vi försöker skjuta dem ut mot horisonten. Sanden är bottenlös, våra rörelser får vattnet att tränga in. Brottstycken av hav samlar sig som vassa metallföremål kring våra händer: för varje val vi räddar drunknar en flicka. Porträtten av de drunknade nålas upp på urblekta anslagstavlor och fransas snart upp av vinden. 

OLGA

Gathundarna sträcker ut sig på den dammiga marken utanför metrostationen.
De har somnat i solen, stjälpts ut, torra och obekymrade.
Människorna skyndar förbi, köper tulpaner eller underkläder.
Det finns också andra städer som ligger utanför kartan. De kallas Alagir eller Tschinvali.
Kvinnan med lindade ben och morgonrock
i lägenheten intill
lämnade sin dotter där.
Nu blommar päronträden, säger hon och ser ut över parkeringsplatsen.
Nu blommar päronträden hos min dotter. 

VÄDERLEK

regn sammanfaller med publikationer över bevarandet av den svenska industrins minnen

odiskat porslin och lyhördheten

regn sammanfaller med kvartifemträngseln och fuktiga hundar på golven

sammanfaller med tystnaden

liksom allt hastigare genom rummet

regn sammanfaller med den magre värmlänningens intensiva andetag

doften av trä och gummiband:

positionering. lyft. utfall.