Det blir så ljust. Kvällarna är bara ett suddigt dis, mycket litet håller dagarna och nätterna isär. Så strör tiden ut av sina ögonblick. Obekymrat faller de ner över oss, strilar ut över den alldagliga marken och slår rot, färgar av sig, blir till små pölar och bäckar, rinner vidare, kastar ljus omkring sig, rör ihop dagarna till en enda vänlig oreda.
Skimret kommer
rakt inifrån den trögflytande kärna där alla berättelser finns samlade: tidens
komprimerade inre där inget ännu är förutbestämt. Det är små punkter eller en ocean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar