lördag 4 april 2015

VÅR


Kropparna är lugna i gryningen. Vana. Sammanlänkade i sitt välkända landskap. En mjuk biotop. De gör ingen skillnad på tiden, inte den nya eller den gamla, de sträcker sig bara närmare. Vindlar sig mot varandra. Inåt. Bortåt. Ingen vind går genom gräset. Solstrimmorna leker över väggarna, och än sover dagen.

När skymningen senare faller har koltrastarna hunnit strimla sönder hela himlen med sin sång. De tunna remsorna av det som varit himmel faller ner över staden, lägger sig i frasande drivor över lökväxter och trottoarer. Våren övergår i detta pappersartade tillstånd, det vita och krusade.


Året har krympt till elva. I båda ändar ligger utsikten över den stora öppning där ett stort hål skurits ut ur marken för att ge plats för tågen. Armeringsjärn och hjälmar blänker i strålkastarljuset.

Inga kommentarer: