När skymningen senare faller har koltrastarna hunnit strimla sönder hela himlen med sin sång. De tunna remsorna av det som varit himmel faller ner över staden, lägger sig i frasande drivor över lökväxter och trottoarer. Våren övergår i detta pappersartade tillstånd, det vita och krusade.
Året har krympt till elva. I båda ändar ligger utsikten över den stora öppning där ett stort hål skurits ut ur marken för att ge plats för tågen. Armeringsjärn och hjälmar blänker i strålkastarljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar