tåget passerar halvlanden av cisterner och bostadsöknar
mattnande himlar
berättelserna har vecklat in sig i betongen, blivit kvar i de vittrande murarna
de hörs som en otydlig andning vindstilla kvällarmattnande himlar
berättelserna har vecklat in sig i betongen, blivit kvar i de vittrande murarna
därefter upphör bosättningarna,
aspskogarna, de tillfälliga lagningarna
jag glider ut ur berättelsen
passerar nollpunkten
landskapet övergår i en gråblek skymning
därefter bara februari:
ett försvinnande mörker
bräddfyllt av damm