söndag 12 oktober 2014

DAUGAVA



Floden är blek och bred i morgonsolen. Små roddbåtar glider längs stränderna, en smal skärm av popplar står framför landskapen bakom. Vi glider upp för floden, förbi de små trassliga husen med gamla bilar och skepp, kranarna vid horisonten. Äter oljig lax på vitt bröd och hör det svaga sorlet ur högtalarna bakom de saltstänkta fönstren. På båten är det en annan sorts modernt, spåren av en annan dröm om framtiden.
Örnen har två ungar med klumpiga fötter och ljust gråbrunt dun. De står på marken och sträcker sina ofärdiga kroppar med de vuxna fåglarna när de kommer glidande. Såna fåglar finns inte längre. Såna fåglar döljer sig ännu i floddeltat.
En båt med mudderverk ombord sköljer tankarna med flodvatten. Vattnet är mycket brunt och bubblande runt skrovet. Bebyggelsen börjar tvekande, liksom gradvis längs stränderna. Kranar och hus har smugits in i grönskan, och passerar in bakom ditt ansikte där du står på däck i vinden och solen. Du lyser. Ännu har vi staden framför oss.

Inga kommentarer: