onsdag 12 oktober 2011





En mulen julidag svängde en liten blå bil upp på grusplanen framför Fengersfors bruk. Ut trillade estniska performancekonstnärer i stickade tröjor och långa dreads - ganska berusade efter ett dygns bilfärd från Tallinn men med god aptit på blåbärspaj och kaffe under björkarna i skulpturparken. Vi hade just börjat undra om de alls skulle komma fram eller bara dundrat rätt in i Norge efter att de ringt någon timme tidigare och sagt att de var på väg, inte hade nån karta utan bara körde rätt på. 
De följande dagarna ägnade de åt att grundligt undersöka bruket för att hitta bra platser för sina performanceverk.
-Går det bra om vi river lite väggar? frågade de Kalle första kvällen.
Han var inte helt med på den idén.
-Okej. Vi får se, vi kanske gör det ändå. 

Deras fyra timmar långa performancemedley kom att röra sig runt genom olika skrymslen och vrår på det delvis förfallna bruket - på gräsmattorna i regnet, inne i den enorma kakelklädda massakokaren, i mörka avstängda rum, bland de täta asparna vid bäcken. I Holländeriet - en av de största fabrikshallarna, växte ljuden av de förlorade bruksåren sig stora i den dunkla belysningen. Små ljud uppfångade med kontaktmikrofoner livemixades medan en man i blåställ utförde en slags ritual med svetslågor och stenkatapulter. I slutverket bjöds publiken att slå sig ner vid ett högt, svart bord, dukat med vodkaflaskor och uppstoppade djur medan en man i tajt trikåklänning stekte stora berg av köttbitar på ett stekbord ihopsatt av en järnplåt och en gasolbrännare. Exakt var performancefestivalen slutade och en något mer konturlös kväll tog sig början är svårt att säga, det tog hur som helst flera dagar att vädra ut spritlukten ur betonghallen.

Idag landade det ett stort skrynkligt kuvert i brevlådan, fullt med estniska frimärken på framsidan. Inuti låg SIRP - en estnisk konsttidskrift som bad mig skriva en artikel om denna vildvuxna händelse. Efter att jag skrivit och skickat iväg artikeln hände ingenting särskilt i   flera veckor. Sen kom en utbetalningsavi på trettio euro, sen hände mera ingenting, och slutligen kom tidningen farande på posten! Allt skrivet på estniska. 

Inga kommentarer: