De övergivna landskapen brer ut sig inåt, omöjliga att kartlägga. En grovkornig tystnad, ett blekt sidoljus. Det glimmar ur mörkret, den kompakta svärtan bakom förvridna dörrar.
Ljuden ligger begravda i dammet: sodaugnens vrål, pappersvalsens skärande envishet, ångan runt torkcylindrarna. Dammet är som snö, mjuka mattor där spår av små tassar ritar spretiga sömmar över golven.
Allt finns nedtecknat och insorterat i pärmar som spridits över golven: affärer med Bukarest och Dals Ed, fakturor, följesedlar, kontrollmätningar av kokarna.
1 kommentar:
Oj oj vad fint du skriver.
Skicka en kommentar