torsdag 1 september 2011


Den första flaskan som skickas runt i föreläsningssalen är det nordatlantisk råolja i. Den där tunna, söta doften. 
Sådan olja kom från oljeplattformarna utanför Storbrittanien och importerades till raffinaderiera längs de svenska kusterna i många år. Nu är den slut. I nästa flaska är det rysk olja. Den luktar tungt och strävt. Lukten av de mörkgröna lastbilarna, fullastade med snö som passerar längs flodstränderna. Raffinaderierna fick byggas om för att hantera den när den började köpas in för att ersätta den brittiska. 
En cirkel är delad i tre. Det gula är olja från Norge, det röda olja från Danmark, det blå olja från Ryssland. Danmark har meddelat att man räknar med att upphöra sin oljeexport inom fem år. Norge? Tio år till. Kanske. Då måste hela cirkeln bli blå, all olja måste tas från Ryssland. Om de kommer vilja sälja den. Till någon? Till Sverige? För pengar, eller det som är mer värt. 

1 kommentar:

Sofi sa...

Precis. Spännande.