flying to finland.

Dimmig morgon. Allt är insvept i jämngrått. En lugn sval filt över landningsbanorna, ett jämnt ljus utan skuggor över marmorgolven. På väg mot det vita landet i öster - tallarnas, havets, modernismens vita land. Där har jag aldrig varit. Jag tänker mig allvarsamma kloka kvinnor i lågklackade skor, slipade betonggolv, ett utfrätande vitt ljus. En välodning som tagit sig vidare, stigit bortom det förutsägbara och kontrollerade, minskat motstånd och friktioner och skapat en mjuk och lättflytande tillvaro. Man märker det lite på internet. Hotellens och bussbolagens hemsidor är snabba, lättlästa, vänliga och exakta. All information är tillgänglig. Tänker på de gula minibussarna i St Petersburg. Masjrutkorna. De hade inga tidtabeller, inga hållplatser och ganska ungefärliga rutter. De gick jämt, fylldes av passagerare som vinkade in dem från refugerna, stannade när någon skrek stanna. Omvägar och genvägar var förhandlingsbara. Man tog sig fram, utan att förlita sig på tabeller. Välordningens motsats, en annan typ av effektivitet.