söndag 6 november 2011

INFRASTRUKTUR

de streckade linjerna visar var kartan ska klippas isär. sedan kan varje stadsdel nålas upp på väggen. dess burspråk, koltrastar, parkeringsautomater. 
mellan stadsdelarna breder havet ut sig, en silverblank päls man kan simma över. 
fartyg kommer in och lastar av containrar fyllda med minkfoder, frottéhanddukar och snö. containrarna lastas över till järnvägsvagnar och transporteras vidare.
det är det som är infrastrukturen.
salt är hav som torkat in.
på havsbottnen ligger humrarna stelfrusna bland stenarna, man har ännu inte hittat något sätt att utläsa deras ålder. 
järnvägarna är de streckade linjerna på kartan, markeringarna man klipper efter. järnvägar går alltid österut.  
man skulle kunna älska alla stadsdelar. man skulle kunna flytta dit med sina salladsbestick och förgreningskontakter, breda ut trasmattorna, äta saffransglass. det finns maskiner för sånt. man skulle kunna resa österut, ta dagarna som de kommer, äta sill, umgås med avlägsna släktingar. 
män med erfarenhet ringer varandra i sina mobiltelefoner, ger rekommendationer. 
män är alltid klädda i sidenrock.  
män fraktar varor över haven: frotté, koltrastar, sill.

Inga kommentarer: